04 februari 2007

Min tid med Stockholms skinnskallar



Första möte med Sthlm Skins
Jag var så rädd att jag höll på att dö. Nu får det bära eller brista. Dör jag så kan de efterlevande i alla fall trösta sig med att mitt testamente har blivit nedtecknat i tid. Den stora vanen brummade och hackade ovanligt mycket den här eftermiddagen under vår färd mot vårt förutbestämda mål. Det var som om bilen visste att vår sista resa var påbörjad. Ett par gånger försökte bilen faktiskt köra fel väg > forts.

Skinnskallarnas nyårsnatt 1995-1996
Efter att ha jobbat kväll på Frälsningsarméns härbärge anländer jag till skinnskallelokalen vid Fryshuset. Lilla skinnfröken Linda tar hand om mig och övervakar mig och tar ansvar för min säkerhet. En god värdinna som skall ha heder av sin insats. Linda och jag flyter omkring lite i lokalen samtidigt som hon presenterar mig för sina vänner. Som en utbildad säkerhetsvakt ser hon till att jag inte hamnar i prekära situationer under vår "visitation" av lokalens alla skrymslen > forts.

Alkoholfri skinnskallefest vid sjön Flaten
Lördagen den 21 september 1996 klockan 15:00 avgick en buss från Slussen. Fäden gick mot Stockholms södra ände. Ett ovanligt experiment gällande svenskarnas supvanor skulle genomföras. För första gången i alkoholforskningens dimmiga historia skulle man försöka fastställa den allra lägsta nivån för alkoholintag visavi trivselkravet svenskarna ställer på en trevlig kräftskiva > forts.

Om: , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Är du rasist?

Hobstig sa...

Jajjamensan!
Jag väljer alltid renrasiga hundar.
Just nu har jag en irländsk terrier!

Anonym sa...

Har du en aning om om det finns några icke rasistiska skinnskallar kvar i Sthlm?

Max Hobstig sa...

Jag har inte en aning om Sharparna (SHARP = Skinheads Against Racial Prejudice) i Stockholm eller annorstädes :-)