24 februari 2008

Härtill var jag under galgen nödd och tvungen

Jag har alltid försökt vara sann mot mig själv och försökt våga vara den jag är, i ett samhälle där alla skall vara lika. På den tid jag arbetade politiskt var det främst tre frågor som jag alltid tog strid för; nämligen för ungdomar, för de psykiskt funktionshindrade missbrukarna och för våra gamla inom äldreomsorgen. En del blev nog bra och annat blev förstås dåligt. Till mitt försvar kan jag bara säga att jag alltid gjorde mitt bästa och gjorde vad jag var kapabel till av det jag trodde var bäst. Ofta var jag till besvär både för mitt parti och i mina kontakter med tjänstemännen. Jag har aldrig sökt gå den lätta vägen och därför har jag snubblat många gånger. Ibland har det gjort ont, ohyggligt ont.

En av de allra värsta felbedömningar jag någonsin gjort i mitt vuxna liv var att engagera mig för de homosexuellas situation i vårt samhälle. I det engagemanget har jag tagit så mycket stryk att hälften varit nog. Jag har fått stryk från alla håll. Jag gjorde mig mer eller mindre politiskt omöjlig i mitt parti samtidigt som riksaktivister och böghuliganer från RFSL behandlade mig som en duktig och nyttig idiot, trots att jag på lokal nivå år 2005 utsågs till årets medlem för mina insatser för RFSL!

Idag ser jag RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) som en helt igenom samhällsomstörtande organisation eftersom de med en nit som är rent häpnadsväckande, gräver sig in i samhällets alla viktigaste beslutsorgan för att skapa en förändring som få kommer att ha glädje av eftersom RFSLs syn på heterosexuella är mer ojämlik och förolämpande än den heteronormativa nomenklatur man anklagar oss ”normala” för.

För att ta ett enda exempel:
Sverige är ett av världens allra mest sekulariserade samhällen. Trots detta har RFSL med en politisk effektivitet som nästan skrämmer slag på mig satt hela kyrkligheten på pottkanten med sina krav om jämlikhet. Man har tvingat in kyrkomötet, biskopar, prelater och församlingar i ett hörn där man kräver en civil rättvisa och jämlikhet i en rörelse som aldrig varit rättvis eller ens jämlik eftersom kyrkan handhar frågor om Gudstro i underdånighet i en tvåtusenårig religiös tradition som inte har något med civil rättvisa att göra. Gud kräver tillbedjelse och lydnad.

Läs även om andra människors åsikter om:
, , , , , , , , , , , , , ge upp vigselrätten

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Max,
det är mkt intressant det du skriver. Jag jobbade i restaurangbranschen i många år, o eftersom där finns många bögar, har jag också många homosexuella vänner. Och jag tycker som du, RFSL är samma moralistiska, ogenerösa rörelse (vänster-) som du beskriver! o även om gränsen för flera av mina vänner går vid att medverka i en kristdemokratisk tidning o säga det, (!) gillar de inte heller RFSL o den tongivande queer-rörelsen. Även RFSU har blivit en intolerant rörelse som är lierad, övertagen av?, RFSL.
Det roliga är att flera av mina gamla kompisar, de som alltså är homo, blir kristdemokrater när de gör ett sånt där inför-valet-test på nätet!

Anonym sa...

Publicerad i tidningen Kristdemokraten
Fredagen den 7 mars 2007

Anonym sa...

Hej Max
Jag förstår hur Du känner det.

Min uppfattning är att jag som homosexuell inte behöver RFSL för att tala om för mig vad jag skall tycka. Jag ogillar konsekvent alla som skall tala om för mig vad jag skall tycka. Världen är mycke större än så. Föredrar att tolka den på mitt sätt. Det finns mycket att säga om det här och det kan vi prata nästa gång om när vi träffas.